Ivan vi ses på Råsunda

Jag tror att vi alla i den svartgula familjen vet exakt vad vi gjorde exakt den minut då vi fick veta. Jag minns det som i går, stod längst bak i ett rum mitt i ett morgonmöte hos en kund. Då när mötet lider mot sitt slut tittar jag in på twitter.  Mitt flöde skriver: ”Hej då Ivan. ”Tack för allt Ivan Turina. ”, ”Neej Ivan”, Jag förstod ingenting. Hade vår supermålvakt dragit till en annan klubb. Det var en bisarr känsla av overklighet. Sen öppnade jag nyhetsidorna. Det var sant. Det nattsvarta obegripliga som flödade på twitter stod där med klara bokstäver. AIK:s målvakt Ivan Turina hittad död.

321489_10151665522008417_1892031650_n

 

Jag tar ju aldrig ledigt så när jag mitt uppe i allting, och utan att förklara, deklarerade att jag slutade för dagen nickade kollegan bara. Frågade om jag behövde någonting men allt jag ville var att ta mig därifrån. Vart hade jag ingen aning om.

Jag minns att jag bara gick rätt ut över gator utan att se något och läste varenda artikel. Ringde mina närmsta polare och grät. Jag grät floder därute på Stockholms gator.

DSC_0156

DSC_0202

Åkte hem, men insåg att jag måste vara bland de mina. Så jag köpte med mig en stor bukett med svartsprejade och gula rosor och begav mig till den enda plats där jag visste att min stora svartgula familj skulle vara.

Och ni var där och överallt låg det blommor. Och sorgen var så massiv, så överväldigande och svårhanterlig. Men vi var där tillsammans. Och det vackra var alla gåvor och minnen som inte bara var från vår innersta kärna. PÅ Karlberg låg blommor och tröjor och halsdukar utifrån hela det släkte fotbollsvänner som sträcker sig utanför vår svartgula fana.

DSC_0155

På Karlberg denna 2:a maj 2013 var tankarna och känslan av maktlöshet så påtagligt att det är ett under att vi höll ihop när vi tillsammans delade sorgen. Sorgen över att vi inte bara förlorat vår målvakt och AIK-broder utan att han lämnat två underbara små flickor med en tredje på väg.

Som förälder är man nog alltid extra känslig för sådant. Och mitt i sorgen var jag tacksam över att veta att mina barn inte var ensamma. För en varannanveckasförälder är sorgen över att inte få vara del hela tiden ofta påtaglig. Men just där, i den massivaste av sorger var jag ändå tacksam över vetskapen att mina barn, trots att de denna vecka var hos sin pappa, var tillräckligt kort bit ifrån mig för att jag skulle kunna åka dit och andas i deras hår.

 

Lättnad över att de hade en mamma och en pappa.

 

Och sorg över att Tia och Tiara aldrig mer skulle få träffa sin.

Och för någon som jag, som ingen vuxen biologisk familj har, är känslan av överväldigande tacksamhet över att få vara en del av denna stora fotbollsfamilj helt enorm.

Så kära AIK-bröder och systrar.

Tack för att ni är en del av mitt liv. Tack för all kärlek all värme. Tack för att ni står där i sorg och i glädje och var just här i nuet i dag med vetskapen att Ivan och Isidor vakar över oss däruppe på Råsunda. En dag ses vi igen men till dess bär vi Ivan i våra hjärtan.

 

Svarta hälsningar

M

 

 

903254_10151425659488759_1476730306_o

Advertisements

Leave a comment

Filed under AIK, AIK-familj, AIKfotboll, Allsvenskan, gnaget, Ivan Turina, Norra, Socialt ansvar, Supporter

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s