Tack alla! Tack folket

 

Jag borde ha skrivit det här inlägget för länge sedan. Jag borde ha talat om för er direkt hur stolt jag är över er. Hur stolt och rörd jag är över alla er, som stöttat, som ville men inte kunde, som hejat, kramat, skrivit, ringt och förstås er som gick med oss i tåget. Förlåt men energin tog semester.

Jag borde, som sagt, ha skrivit det här inlägget tidigare, men jag har inte hittat ordenI Inte vetat hur jag ska berätta för er hur mycket ni betyder och har betytt i arbetet med pride. Jag har inte kunnat formulera hur viktiga ni, som vågat stå upp och ta debatten med oss, är.

Och jag är stolt, och glad och tacksam men jag hade svårt att hitta orden. Så bara så att ni vet, alla ni därute som var med oss fysiskt och i tanken, det är ert pris också.

Ert pris för det är ni som gjorde så att vi orkade hela vägen!

Ert pris för all kärlek ni gav oss!

Ert pris för att ni, när ni såg hoten och hatet, stod upp och svarade, sakligt och lugnt. Och jag vet att det är mycket jobb som måste göras i AIK och att huvudstyrelsen har en hel del att svara upp till och jag lovar att prata om det längre fram, men idag vill jag bara tacka er och det är verkligen något jag borde ha gjort tidigare, men kraften tog liksom slut.

”Jag ska knulla dig i munnen din jävla bögknullare!”

 

Det var det första du säger när jag lyfter på luren. De där orden följs förstås av en lång harang med vad du ska göra med mig om jag fortsätter uppmana folk att gå i pride i AIK:s namn. AIK ska inte vara politik säger du och jag håller med dig, men det du inte fattar är att det inte handlar om politik och inte kan du argumentera, istället använder du dig av de få ord du äger. 

Till er som tycker att jag ska stoppas för att jag driver AIK:s deltagande i PRIDE-tåget!

 

Ja i er artikel ( den gula markeringen på bilden) benämns jag under epitetet ” en av de enskilda individer” som ”Försöker klistra på AIK som förening politiska samhällsfrågor genom deltagande i PRIDE och fotbollsupportrar mot homofobi”. Jag är faktiskt jävligt stolt över det. Jag är också jävligt stolt över det arbete som görs med fotboll för alla och AIK-stilen och dialogförandet i AIK.

Innan jag fortsätter att diskutera detta påhopp/hot? Vill jag bara klargöra några saker.

Ett: Vi känner varandra. Ibland kramar ni om mig på matcherna ibland fräser ni åt mitt engagemang. Oftast är vi jävligt olika. Ni gillar att lösa saker med våld. Jag förespråkar en öppen och välkomnande attityd.

Två: Att stå upp för människors rättigheter är en del av min inneboende drivkraft och fostran.

Tre: Jag kommer att gå i PRIDE med AIK. För att det är vad jag anser vara AIK:s bästa.

Fyra: Vi håller faktiskt med varandra om att politik inte hör hemma på norra stå (som jag snart ska diskutera mera) och att vi gemensamt vill AIK:s bästa. Problemet är väl att  vi oftast ser ”AIK:s bästa” på olika sätt.

Alltså …

Mitt hem … min borg … men inte mina barns

 

“Taket på, Taket av, Inget jävla tak, Stäng taket Förihelvete”  och förstås; “Jag vill hem till Råsunda där man slapp takdebatten”

Alla vi AIK:are som twittrar möter oftast detta inför en match. Efter matchen däremot låter det oftast såhär: AVGÅ (denna kan kombineras med ”spelarnamn”, ”Tränare/styrelsenamn” alternativt ”Alla”), Byt ut det där jävla gräset, Fan skitarena, vi kan inte vinna där-  alltid är det något, oftast är det arenas fel och oftast slutar det med “jag vill hem till Råsunda.”

Det sista i den här meningen är dit jag vill komma. Förlåt om jag är hård, men … vi bor faktiskt inte på Råsunda längre. Hon är borta och vi måste börja acceptera det och leva här och nu.  Ändå kan ingen av oss riktigt släppa taget. Fast det kanske är dags nu. Kanske dags att växa in i vårt nya hem?

Dags att gå vidare, hur jobbigt det än är? För livet är så… det rullar på, framåt och vi måste hänga med.

Tyvärr  är det  som om det ligger någonslags ofrånkomlig slöja av mörker över oss för att vi inte längre har vårt Gamla hem kvar.

Missuppfatta mig rätt …. Jag saknar också Råsunda. Jag saknar henne, eftersom Råsunda i över trettio år varit min borg, mitt hem, där jag växt upp. MITT HEM, MIN BORG. Jag har så många minnen, så mycket passion, frustration, glädje, sorg och kärlek. Men det är viktigt att komma ihåg, det är mina minne…. INTE mina barns.

Dokumentären: Medieansvar med sportjournalister

En av de stora behållningarna med denna dokumentär är att jag är tillbaka i intervjuarsitsen fast utanför akademin. Idag har jag suttit och pratat Svensk och internationell Talangutveckling, samt klubbars och medias ansvar i supporterfrågor och i sociala frågor med Expressens Daniel Sjöberg

Dokumentärfilmen och nya intervjuer

Måste medge att jag inte är direkt jättetaggad efter att “bara” ha fått 1 pinne med mig från Häcken igår. Men sitter på kansliet och intervjuar och tinar upp längs vägen. Särskilt när Tjerna tinar upp och pratar lagkaptenskap och CSR.

 

CSR-ansvarige Tjerna

Du AIK, det vi har är … komplicerat …

Du AIK, jag vet att det inte finns någon mellanväg. Ingenting mellan hopp och förtvivlan. Jag vet att du är en krävande kärlek. Fast helt ärligt AIK, ibland skulle det vara skönt att slippa bo i limbo. För det är ju såhär kära AIK; antingen tar du mig till sjunde himlen, i euforiskt lyckorus, eller så.
Ja, du AIK vårt andra alternativ tycks vara på yttersta tåspetsen vid avgrundens rand, där förtvivlet griper tag i hjärtan, inga inspel fungerar och backlinjen läcker in som ett rostigt durkslag.

Dokumentären Filmning

En av de absolut roligaste sakerna jag gör för AIK just nu är dokumentären. Lite extra kul idag för idag träffade jag och David, bland annat fotbollens Gudfader: Lennart Johansson. Vi har pratat AIK-historia, vad AIK betyder för Solna, ungdomsfotboll och gamla AIK-spelare. En ära att få vara bakom kameran idag!

Dokumentär Dag 1!

Med Johan Segui inleder vi dagen på Nationalarenan

 

Talent OF today-Star OF tomorrow

Så var jag där igen. Det var snart tio år sedan jag slutade skriva för AIK.se, snart tio år sedan jag slutade med webradion och nu står jag här igen. Det är dags att göra dokumentären inför vår ungdomsturnering Lennart Johanssons Academy Trophy. Först ut var vår eminente ordförande Johan Segui eller Mörkrets Furste som eventuella InteAIK:are känner honom som. Att inleda dagen på ett öde Friends Arena där gräset frodas (nåja ni fattar) under UVlampornas sken och ekot från våra steg skallar spöklikt i gångarna.

Gräset solar sig under lamporna trots öppet tak.

Frågan för en supporter är väl dock. Har Friends hunnit bli ett hem? Den enkla sanningen är väl: Nja. För mig dröjer det nog ett tag innan hon kan kallas hemma. Men det klart att vi vänjer oss, om inte annat för våra framtida generationers skull.  Råsundas karga betong är ju förevigt inristat i hjärtat, men som Kjell Höglund säger i sin visa : Man vänjer sig.

Kameracrew

                        Jag ska följa en ung (troligen framtida stjärna), som jag förövrigt träffade idag men som ni får se lite längre fram. Denna första dag har jag också börjat kravallfilmat på kansliet. Både styrelsemedlemmar och mindre roade f.d lagkaptener har fått oväntat besök.   Jag ska försöka hålla bloggen uppdaterad om hur det går med filmandet. Lennart Johanssons Academy Trophy spelas förövrigt den 30 maj -1 Juni 2014 på Skytteholm,