Silencio stampa gone 2 far

Det finns folk som tror att vi som skrek högst kring hockeyn i höstas ville AIK illa. Det finns de som tycker att vi är själviska svin som stampar på klubben genom att svara på medias frågor

Å andra sidan det finns de som tror att det handlar om föreningsdemokrati när bara de invigda vet vad som är i görningen.

Jag är uppvuxen i AIK, i flera år har jag arbetat för det som jag tror är AIK:s bästa. Jag tror inte egentligen att någon inom föreningen inte gör det de tror är AIKs bästa. Däremot blir det fel om folk inte lyssnar på varandra. Men folk kan inte heller hjälpas åt att hjälpa varandra om alla håller käften.

Och man håller käften… i klassisk AIK-stil.

På förekommen anledning:

Det är en mycket bisarr upplevelse att nås av de rykten som nu figurerar. Så nu skriver jag till ”dig” på förekommen anledning… Ja det är ju så vi kommunicerar med varandra tydligen. Ja när det inte skitsnackas eller sprids konspirationsteorier.

Så du för att klargöra saker: Det finns ingenting i den här röran som jag verkligen gjort som jag inte kan stå för. Det är väl det som är skillnaden mellan ”dig” och mig. De som orkar sprida ryktena vågar inte stå för att ni skriver eller pratar om mig. Men … ni glömmer också att ni egentligen vet exakt var ni har mig eftersom jag inte gömmer mig.

Jag är precis lika transparant som jag har sagt att vår styrelse borde vara. Och ja, när jag fick frågan sa jag också ja till att stå för vad jag sa både med namn och bild. Inte för att jag inte fattade att det skulle bli storm igen utan för att jag står för vad jag besvarat.
Ja du, jag står för att jag tycker tillvägagångsättet var helt åt helvete och att jag hoppade av från den såkallade söndagsgruppen just för att jag inte kunde stå för det. Det sa jag till dem också, och varför redan då. Ja, jag står också för att jag svarade när jag fick frågan om det. Varför skulle jag inte göra det?

Jag står inte för det sätt man har behandlat personal, det sätt man skrivit avtal, det hemlighetsmakeri där ”bevis” på att folk lurats skall tas fram sen och det där ”sen” aldrig kommer. Jag är också övertygad om att alla i denna röra vill AIK:s bästa, på sitt sätt, så även jag men vi är helt olika när det gäller vår övertygelse om vad detta ”bästa” är ”du” och jag.

Jag är fullkomligt övertygad om att det skadar mer det som hänt bakom de lykta dörrarna än att saker temporärt lyfts upp i ljuset. Jag tror att man måste få i ordning saker på lång sikt. Jobba igenom hela föreningen, lära sig att ta hand om personalen professionellt. Och om det gör dig förbannad, ja då är det okej det med.

Precis som du har din frihet att kalla mig för judas eller förrädare har jag rätt att berätta varför jag hoppade av. Vare sig du gillar det eller inte. Men ”du” Skillnaden mellan dig och mig är att du faktiskt är den som visar ditt rätta jag genom att visa att du hellre pratar om än med mig och vilket prat sen. Från Judas till gerillaledare för motståndsrörelsen (mot vad jag är motståndare är dock tämligen oklart!).

Så på förekommen anledning: eftersom jag nu klargjort att jag står för vad jag tycker: Jag driver varken måndagsklubben, fredagsmysklubben, motståndsgruppen, jönssonligan eller vad sjutton du nu vill kalla det.

Men …
Det är lite roligt faktiskt
Att du är så kreativ
Att du orkar

Så tack, du roar mig för trots att du vet att jag stod där öppet och rakt och sa exakt det du inte ville höra rätt upp i ditt ansikte så lägger du ändå tid på att skapa uppföljare om mig och vad mitt nästa hemliga steg är.
Så du, på förekommen anledning, jag tar och gör lite popcorn och väntar på fortsättningen av min biografi så länge.

Examen i AIK i september nästa år

Det var årsmöte igår, ett märkligt årsmöte med över 300 deltagare. Så många har det inte varit på ett årsmöte på säkert tio år. Det var nu motionen om huruvida AIK ska vara opolitiska eller inte skulle avgöras.

Den gick inte igenom, ändå är det bara en halv seger. Den inte igenom för att det finns en klausul som säger att en stadgeändring måste baseras på att minst 75 % röstar för den. De kom upp i 73 %. Men de var 230 mot 86 (plus att några lade ned sin röst) och jag tvivlar på att motionären låter detta bero så det hänger på denna styrelse att skriva en formulering som alla kan gå med på.

För att summera, det var ett overkligt möte där totalkaos bröt ut. Som att vara med i en spelfilm, så overkligt! Frustration och sorg över detta kantade mötet. Och nej man ska inte twittra då men livetwitrrandet hade utlovats.

Res er upp , det är dags att agera!

– Mäh, varför pratar ni så mycket om de här frågorna? Om det är något som har hänt här hos oss kan ni väl säga det? Frågan uppkom när jag tog upp frågan om positiva attityder och hur man bemöter varandra på en arebetsplats till diskussion.

– Nä, det har det inte, men vi vet att det har förekommit och ibland förekommer när man sätter ihop en grupp nya människor som skall arbeta ihop under ett par år och eftersom vi vet det arbetar vi med det i förväg. Sa min kloka kollega.

Det är så jag anser att man ska arbeta på alla platser där man har med människor och grupper att göra.

Det är så jag anser att man gör om man har vetskap om att olämpliga beteenden kan komma att hända, och det kan de ju, i alla mellanmänskliga interaktioner.

Sen kom det fram:

Morsan varför får de dumma rösta i Sverige?

Jag får en hel del frågor om vad jag tycker om dels den där motionen just nu och dels det faktum att  så många på senaste årsmötet bestod av folk tillhörande den falang i AIK som förespråkar metoder som tex att hänga ut folk och hota dem via sin sida anonymt eller lägga grishuvuden på folks bilar.

• Vad tycker du om att ”de där” är så många på årsmötet Maddie?
• Vad tycker du om att ”de där” lämnar in en sådan motion Maddie?

När jag får de här frågorna tänker jag ofta på diskussionerna som jag har med min åttaåring om demokrati och politik. Han har sedan födseln blivit indoktrinerad med demokratibegreppet och jag förlorar en och annan omröstning om huruvida vi ska ha glasstårta till frukost eller äta godis före middagen mot mina ungar ibland. Därför är det inte konstigt att han vill diskutera politik hemma och nu senast i veckan handlade det om ett ämne som lätt kan relateras till de frågor jag får nu. Han sa:

• Morsan varför får de dumma rösta i Sverige?
• Vilka är de dumma menar du?
• Ja de som vill slänga ut folk från landet och de som hotar folk och slåss och kastar tårtor och så.

Ni ser frågorna som folk ställer om årsmöten och motioner är inte så långt ifrån de frågor som rör sig i sonens huvud. Och vad svarade jag då? Jo jag sa:

Tack alla! Tack folket

 

Jag borde ha skrivit det här inlägget för länge sedan. Jag borde ha talat om för er direkt hur stolt jag är över er. Hur stolt och rörd jag är över alla er, som stöttat, som ville men inte kunde, som hejat, kramat, skrivit, ringt och förstås er som gick med oss i tåget. Förlåt men energin tog semester.

Jag borde, som sagt, ha skrivit det här inlägget tidigare, men jag har inte hittat ordenI Inte vetat hur jag ska berätta för er hur mycket ni betyder och har betytt i arbetet med pride. Jag har inte kunnat formulera hur viktiga ni, som vågat stå upp och ta debatten med oss, är.

Och jag är stolt, och glad och tacksam men jag hade svårt att hitta orden. Så bara så att ni vet, alla ni därute som var med oss fysiskt och i tanken, det är ert pris också.

Ert pris för det är ni som gjorde så att vi orkade hela vägen!

Ert pris för all kärlek ni gav oss!

Ert pris för att ni, när ni såg hoten och hatet, stod upp och svarade, sakligt och lugnt. Och jag vet att det är mycket jobb som måste göras i AIK och att huvudstyrelsen har en hel del att svara upp till och jag lovar att prata om det längre fram, men idag vill jag bara tacka er och det är verkligen något jag borde ha gjort tidigare, men kraften tog liksom slut.

Skyll dig själv om du blir hotad!

Kommentaren har kommit några gånger nu. Det är kanske dags att vi #Prataromdet! För tre år sedan var vi runt 10 personer i Pride-tåget. AIK såg det som en viktig fråga, året efter (2012) skulle vi bli större, starkare och vara minst femtio som gick i Pride för AIK (vi var fler än så). Det året kom det någon försiktig blänkare på GF och några skrev ett par dagar innan på Facebook. Men till 2013 skulle vi bredda, bli större, vara mer aktiva. Visa att vi är många och att vi är överallt. För att växa måste vi synas, och vi påbörjade kampanjen redan förra året. Ingenting blir nämligen av sig självt! Men skyll dig själv om du  får hotsamtal.

Ja jag vet att ställde mig frivilligt i skottlinjen. Ingen tvingade mig det medger jag.Och förra året växte vi, jag Leo, Mona och Olle jobbade då hårt med att växa och det gjorde vi. Hockeyn kom, fotbollen kom, BA och Smoking kom. Och vi var så fruktansvärt stolta och vi hade kul. Och ni ska veta att  för mig är arbetet med människors lika värde självklart. Lika självklart som det är att alla ska ha rätt till mat och husrum ska man också ha rätt att vara sig själv. Jag vet att man får fightas ibland, jag har gjort det förut men aldrig, någon annan stans har jag fått höra: Skyll dig själv om du blir hotad!

”Jag ska knulla dig i munnen din jävla bögknullare!”

 

Det var det första du säger när jag lyfter på luren. De där orden följs förstås av en lång harang med vad du ska göra med mig om jag fortsätter uppmana folk att gå i pride i AIK:s namn. AIK ska inte vara politik säger du och jag håller med dig, men det du inte fattar är att det inte handlar om politik och inte kan du argumentera, istället använder du dig av de få ord du äger. 

Tjejer spelar inte fotboll mamma!

Jag skämdes som en hund när min, då fyraåring, på frågan om vilken fotbollsspelare hon gillade sa:

Jag gillar egentligen inte fotboll för tjejer spelar inte fotboll.

Det var mitt fel, inte på grund av något jag hade sagt utan på grund av var jag lägger min tid. Hur jag agerade. Vad jag prioriterade.

Jag skyller i vanlig ordning på att jag har inte hur mycket tid som helst och jag har valt att lägga min tid aktivt på ungdomssidan i fotbollen och hockeyn och går på matcherna i herrlagen i båda sporterna. Därtill blir det lite extra pyssel i handbollen ibland. Jag såg i och för sig hockeydamerna ta guldet men på deras matcher är jag lika ofta som jag är på innebandy eller U17 eller J20. Det vill säga i stort sett aldrig. Men sen tar tiden slut eller prioriteringen läggs på annat.

Jag försvarar mig med att det är inte så att jag inte gillar eller stöttar AIK på damsidan. Tvärt om men…

Vi kunde inte tala med varandra men fotbollens språk det förstod vi

Nu ska det inte handla om fotboll som sport, Inte om fotboll ur supporterperspektiv.

Nu ska det handla om Gaza, om fotboll över språkgränser, om AIK och varför fotboll för alla är så förbannat viktigt.

Jag sitter på en laggig stream när stora delar av min svartgula familj befinner sig i Belfast och ser matchen. Jag svär över knaggliga internet-förbindelser, över gula kort och uteblivna mål.

Jag har ångest över att inte vara på plats, att inte dela just den upplevelsen.

Just då piper det till i min telefon och på Twitter. Livet stannar upp:

Israel har gått in i Gaza med en markoffensiv.

Just där och just då stannar allting annat. Jag lyssnar på sändningen som nu ska gå över till radio men jag hör inte längre vad de säger.  Just där och just då förflyttas mitt hjärta till östra Jerusalem en varm, nej stekhet, julidag för ett par år sedan.

I minnet är jag med några unga palestinska grabbar på en av Jerusalems många, trånga gator.

Vi kan inte prata med varandra särskilt bra. Min arabiska då består av ord som ”sukran”, ” Maaslamha”, ” Sabàh al-keyr” och gester varvat med engelska, som de unga männen inte kan särskilt bra.

Men det finns en sak som förenar oss. Den där lilla burken som en gång innehöll någon form av läsk. Den där burken ligger just nu på den varma, stenbelagda gången i en del av östra Jerusalem. De tittar på mig, ler, jag sparkar till burken och plötsligt är det, i våra huvuden, inte längre en fjuttig Coca cola burk. Plötsligt talar vi samma språk!